Nordic Footprints, dag 2

Frukosten serverades klockan åtta. Mumma vad det smakade bra med kokt ägg, macka, jos och kaffe! Tror inte det smakat så bra på länge, faktiskt. Guiden vi hade planerade att besöka en sjö och ett vattendrag vid namn Getingboet. Det var vackert vid sjön men fisken vakade väldigt dåligt. Inget napp blev det alls. Efter cirka en och en halv till två timmar gav vi upp och besökte Getingboet. Det var skumt att gå vattnet. Man är ju inte van att kunna vada ut så pass för att fiska. Det var i och för sig svalt, men ändå lite skumt. Men napplöst var det även där. Då det regnat rätt så kraftigt så har vattennivån ökat rätt så markant, något som t.ex. Harren inte alls uppskattar.
Precis när vi parkerat bilen vid Getingboet så gjorde guiden iordning vår lunch. Muurikka-lagad risotto blev det, något av det godaste både jag och gumman ätit ute i det fria. Det blir ju en helt annan upplevelse när man upplever det i naturen! En upplevelse i fiskeupplevelsen!

Efter fiskepasset så begav vi oss hem till campet. Efter en snabb fika så gick vi ned till älven utanför för att försöka oss på att få Id. Det tog ett tag, Iden åt brödet som guiden slängde ut men rörde inte riktigt den hemmabyggda brödimitationen. Inte förän guiden ”fuskat” och satt på lite bröd på den nybyggda flugan började den nappa lite lätt. Jag hade 3 napp på flugan som inte blev något mer än en 3-sekundersfight innan Iden spottade ut igen. Hjärtat pumpade lite redan där. Men så small det, Iden hade tagit betet och satt ordentligt krokad. Det kändes som en lång fight, men i ärlighetens namn kanske det inte tog mer än 10-15 sekunder innan guiden lade min fisk i håven han hade med sig. Vilken vacker fisk, guld blandat med koppar på fjällen och i klassen runt 1,2 – 1,3 Kg. Vilken vacker fisk. Nu stod min puls i runt 512 och jag hade nog ett sådant där barnsligt leende på mina läppar. Första fisken på fluga, och det var något annat än den decimeterlånga Harren gumman hade fått dagen innan. Jag var lite i fiskehimlen!
På kvällen, efter middagen, väntade vi ut de andra gästerna som använde bastun. Och då blev det 2009 års Finlandsbastu i repris. Jag sitter i första rummet och svettas sönder medan gumman är inne i bastun. Bara en glasdörr skiljer oss åt. Hon skrattar att hon tycker det är kallt. Jag står i det kallare rummet precis framför dörren och skrattar tillbaka att svetten bara öser ned. Hon är otrolig. Jag klarar verkligen inte av den värmen… Vad skall man göra?

Ovan är det första stoppet. Finliten sjö det där!!

Sedan blev det ”Getingboet”. Jag i vadaroutfit!

Lite strömt var det på vissa ställen…

Jag och guiden ute i älven och jagade öring och harr…

Men det blev en Id som första fisk på fluga. Det var spännande och hysteriskt roligt…

Denna lilla rackare (på dryga två kilo) återutsattes efter kampen!! Tack kära id!

Det här inlägget postades i Fiske, Fotografering, Friluftsliv, Natur. Bokmärk permalänken.