Denna ekonomi, denna kris

Ja, det var ju ett tag sedan jag skrev här. Lite slarvigt kanske, men så blir det ibland. Skolan tar mycket tid, och när man har lite sådan (läs tid) över så blir det lätt att man spenderar lite för mycket av det i köket och kopplar av genom att fippla med mat och nya saker. Det blir ju djävligt gott, om jag får säga det själv, men andra saker blir ju lidande. Som bloggskrivandet till exempel.

Jag har dock följt den finansiella ”krisen” lite nu under veckorna. Det är mycket intressant som är skrivet om denna kris. Mest kuriosa, visserligen, men vissa av artiklarna är rätt så intressanta. Det är inte längre så intressant att skriva långa haranger om individuella länder numera. Det verkar inte finnas intresse att skriva så mycket om Grekland, Italien, Irland eller Spanien nu när Eurosamarbetet ser ut att fallera på sikt, vilket gör det hela oerhört intressant. Andreas Cervenka på SVD beskriver det hela som ett tyst paradigmskifte, vilket verkligen kan stämma. Om inte annat är det en beskrivande artikel och bör läsas!

Vidare så har det varit mycket tal om Tyskland det senaste. Den stora, stabila ekonomiska makten i dessa svåra eurotider. Men även Tyskland har också fått en släng av krisen, så även stabila ekonomier kommer falla. Se bara på vårat underbart vackra grannland Finland. Dom har också fått ett sänkt kreditbetyg, det första tecknet på att krisen drabbar även dem. Både DN och Placera.nu skriver om detta.

Detta har fått företag att börja rusta för krisen, som onekligen framskrider mer och mer som ett faktum. Inte så att det inte är en finansiell kris ute i Europa, men nu verkar företag tro att EUROsamarbetet kommer att dö ut. En argumentation som framförs på DI. Och personligen så tror jag att det verkar som om detta kan vara spiken i kistan på ett ekonomiskt samarbete som inte fungerat ordentligt.Man får också komma ihåg att Tyskland redan börjat titta på möjligheter på en utväg från det ekonomiska samarbetet, vilket för diskussionen till realism snarare än Science-Fiction.

Men mitt i allt det negativa så har vi faktiskt lite ljus i tunneln. En underbar politisk elit som verkar tro att EUROsamarbetet är oövervinnerligt. Vår kära finansminister gick ju faktiskt igår ut och deklarerade så vackert att ”det är lång tid innan Sverige får Euro”. Tacka gudarna för den klarsyntheten. Men frågan är om det inte kommer bli samma visa som alltid, nu när tuffare tider väntar. En skrämselpropaganda som kommer skrämma oss in i politikernas agenda.

Vidare så skriver GP om det Svenska missnöjet med Euron. Men att man, som Carl Hamilton väljer att göra i artikeln, bara använder sig av statistik och projektioner för att försöka försköna något fult. Jag har varit i Finland mycket efter det att Euron infördes där, och den bild han målar upp är fullkomligt fel. Visst, Sverige och Finland kanske har haft samma ekonomiska utveckling, men det har inte förhindrat det finska folket från att ha mindre i plånboken på grund utav de omotiverade prishöjningar som Euron fått sedan den introducerades där. År 2003 hade vi en folkomröstning om EMU-medlemskap. Jag röstade NEJ, och är otroligt glad för detta! 56% av rösterna sade nej, det säger ju hur jämnt det var. Numera så är nog NEJsägarna i stor majoritet då bara en av tio (10%) tycker att vi skall gå med EMU.

Men det jag vill ha sagt är nog kort och gott att vi nog kommer se en kollaps av ett samarbete som verkligen kommer göra ett ordentligt avtryck i världsekonomin som kommer ta en massa arbete att ta itu med och återställa ett sargat Europa…

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.